Hallå där Åsa Löfgren, miljöekonom som åker till klimattoppmötet i Paris

– Ett globalt pris på koldioxid är det absolut viktigaste för ett effektivt klimatarbete. Men vägen till ett globalt koldioxidpris är lång och klimatarbetet kommer att bestå av en hel portfölj av styrmedel som är unik för varje land. Det kan också finnas goda skäl att använda en kombination av styrmedel som skatter, utsläppsrättshandel, teknikstöd och regleringar. Då är det viktigt att reda ut varför man har implementerat de olika styrmedlen och vad effekterna blir så att de inte får oväntade och oönskade konsekvenser.

EU:s system med utsläppsrätter har fått mycket kritik. Hur kan systemet utvecklas?
– Problemet med dagens system är att antalet utsläppsrätter är för många – kakan som ska delas är för stor – och det blir för billigt att förorena. Vi i Mistra Indigo argumenterar för ett prisgolv i EU, ett lägstapris för rättigheterna, vilket framförallt politiker inom EU motsätter sig. Här har vi en pedagogisk utmaning. Ett prisgolv har dock införts i de nordamerikanska utsläppshandelssystemen som det i Kalifornien och RGGI (Regional Greenhouse Gas Initiative) vilket har motverkat ett mycket lågt utsläppsrättspris. Ett lägstapris ökar också incitamenten för företagen att investera i miljövänlig teknik.

– EU har valt att hantera den ”för stora kakan” av utsläppsrätter på andra sätt, exempelvis genom något som kallas ”market stability reserve” . Jag menar att reserven som den är utformad riskerar att skapa mer osäkerhet i systemet vilket riskerar att fördröja företagens investeringar i mer miljövänlig teknik.

– Dessutom är det troligt att man på längre sikt vill länka samman världens utsläppsrättssystem till en gemensam struktur. Då kan utsläppen ske där det verkligen är billigast. En förutsättning är att designen utformas på liknande sätt, till exempel att alla har ett prisgolv, vilket EU alltså inte har.

Vad har ni kommit fram till inom Mistra Indigo? Vilka är rekommendationerna?
– Sedan 2012 har vi i Mistra Indigo arbetat med att analysera och utveckla klimatpolitiska styrmedel för hur länder och industri kan minska sin klimatpåverkan. Vi har bland annat arrangerat ett antal större konferenser i San Fransisco och Washington DC, där vi bjudit in beslutsfattare på hög nivå, klimatförhandlare, industrirepresentanter och forskare. Vi har också en så kallad plattform i Bryssel, ECP (European Climate Platform) tillsammans med en think-tank i Bryssel CEPS (Centre for European Policy Studies), där vi arrangerar seminarier om internationell klimatpolitik och som brukar vara välbesökta av förhandlare och beslutsfattare både inom och utanför EU.

– Vi har publicerat våra resultat i vetenskapliga tidskrifter men vi har också producerat flera rapporter där vi presenterar våra forskningsresultat på ett mer tillgängligt sätt för beslutsfattare och näringsliv. I höstas släppte vi en rapport där vi sammanfattar de absolut viktigaste resultaten för industrin.

Hur ser du på din roll som forskare i relation till de globala klimatförändringarna?
– Min roll är att utveckla designen av styrmedel så att de blir så effektiva som möjligt och anpassas för olika kontexter. Här finns det mycket kvar att lära av beteendeforskning bland annat. Ibland funkar skatter, ibland inte. I vissa fall kan olika typer av nudging vara intressant att titta på. Jag tror kanske att mitt arbete inom Handelshögskolans råd för hållbar utveckling är minst lika viktigt som min forskning. Där utbildar jag framtida företagsledare och myndighetspersoner i hållbarhet. Jag möter många kloka och engagerade människor som kommer ha mycket inflytande på vår framtid.

Vad är du själv mest stolt över?
– Det är svårt att lyfta fram ett enskilt forskningsresultat. Som vetenskaplig koordinator för Mistra Indigo är jag stolt över att vi lyckats kombinera högkvalitativ forskning med policyrelevanta resultat och rekommendationer. Detta är faktiskt ganska svårt. Vi har fått fin respons från ledande personer i både Sveriges och USA:s departement.

Vad ska du göra under klimatmötet i Paris?
– Mistra Indigo har fått möjlighet att tillsammans med CEPS hålla ett seminarium med titeln ”Market mechanisms in the 2015 agreement – what might the outcome mean?” Min kollega Thomas Sterner kommer att tala. Han är en av tre ackrediterade GU-forskare den första veckan på klimatmötet. Vi hoppas att många förhandlingsdelegater kommer och lyssnar. Personligen kommer jag mest att hjälpa till med organisationen av seminariet på plats, dela ut rapporter och diskutera med intresserade människor.

Hur ser dina förväntningar inför mötet ut?
– Vi befinner oss i ett pressat läge, både för världens ledare men inte minst för hela mänskligheten. Det är därför extremt viktigt att länderna kommer överens om ett nytt globalt klimatavtal som kan börja gälla 2020, även om inte alla detaljer blir klara i Paris. En viktig fråga för Parismötet är hur finansieringen ska se ut för utvecklingsländernas anpassning till hållbar teknik och förnyelsebar energi. De rika länderna måste ta större ansvar.

– Det är samtidigt viktigt att det nya globala avtalet innefattar alla världens länder och att länderna kommer överens om hur åtgärder ska mätas, rapporteras och verifieras så att det är tydligt och jämförbart vilka åtgärder olika länder verkligen genomför på klimatområdet. Detta tror jag är möjligt. Jag tror också att den bilaterala dialogen efter själva mötet kommer att bli viktig.

Om Åsa Löfgren:

Docent i nationalekonomi och viceprefekt på Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Miljöekonom med ett ben i beteendeekonomisk forskning. Studerar främst ekonomiska styrmedel. Vetenskapligt ansvarig för Mistra Indigo, ett 4-årigt forskningsprogram som avslutas i april 2016. Ledamot i Handelshögskolans råd för hållbar utveckling. Disputerade 2003 med “Environmental taxation - Empirical and Theoretical Applications” På Åsa Löfgrens hemsida finns mer information och länkar till rapporter och Mistra Indigo.
Länk till Åsa Löfgrens hemsida